Den rättsliga regleringen av konkurrensen inom näringslivet utgjordes fram till början av 1970-talet i princip av två lagar, nämligen lagen (1931:452) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens och den efterföljande lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet (konkurrensbegränsningslagen). Prövningen av ärenden enligt sistnämnda lag ägde rum i näringsfrihetsrådet (1954-1970).
Bedömning av frågor om otillbörlig reklam och marknadsföringsmetoder ägde rum genom en självsanerande verksamhet i näringslivets egen regi, benämnd Näringslivets opinionsnämnd.
Dessa två organ ersattes år 1971 av marknadsrådet (namnet ändrades år 1972 till Marknadsdomstolen) för att handha de dömande funktionerna enligt konkurrensbegränsningslagen och lagen (1975:1418) om otillbörlig marknadsföring.